I know I wish we had more time..


En vecka kvar i Umeå, söndag till söndag, sen bär det av. Det känns fantastiskt, underbart, läskigt, skrämmande, spännande, utvecklande, utmanande och jag har ont i magen samtidigt som lycko-fjärilarna flyger runt där inne!

Jag var i stugan igår med mamma och i bilen hann vi prata massor och jag kände starkare än på länge varför jag gör det här, hur mycket jag vill det och hur bra det kommer bli. Ett jobbigt avsked avklarades och tårarna gick inte att hålla tillbaka, känner på mig att det kommer bli en del tårar i veckan men det är okej.

Planerna för dagen är att träffa Anna för te och scones och jag ska träna, att träna är verkligen räddningen..