Idag är en sån där riktigt jobbig dag. En sån där dag som är riktigt jobbig av mer än en orsak. Orsakerna är för privata och det är saker som rör andra än mig också så det är inget som kommer att skrivas här. Förresten så vill jag tro att om jag inte skriver det så finns det inte på riktigt. Fast innerst inne vet jag att det inte fungerar så, och det suger. Livet är inte rättvist och kommer aldrig att bli det - så enkelt är det. Fast det är svårt att acceptera.

Pappa tycker att jag ska åka och träna. Det är värt ett försök...

.

Imorgon vill jag orka hantera allt och orka hoppas.