Ikväll tänker jag träna och så är det med den saken! Jag har hela dagen intalat mig att jag knappt har ont i halsen längre och jag tror det funkar. Det är kanske inte det smartaste att fara och träna förrän jag känner mig helt 100 på riktigt men jag behöver det, psykiskt. Jag mår aldrig så bra som när jag tränar och ju mer jag tränar desto piggare, lugnare och gladare blir jag. Dalarna har varit för många de senaste veckorna och det har inte bara berott på envisa förkylningar som avlöst varann utan jag tror till stor del det berott på att jag inte kunnat träna. Det blir inget jätte jobbigt träningspass och ingen kondition utan bara styrka, kanske dumt fysiskt men väldigt välbehövligt psykiskt!