Den 14e september närmar sig snabbare och snabbare och jag undrar vart dagarna tar vägen. Helt plötsligt så har det gått 10 dagar till och jag funderar över vad jag gjort av de där 10 dagarna.

Allt är väldigt verkligt nu och jag börjar förstå att jag åker snart. Däremot så kan jag inte förstå att jag ska åka och att jag kommer vara borta från allt här hemma i ett år. Att jag kommer kalla något annat för hemma under ett års tid. Även om jag är 150 % säker på att jag vill och kommer åka så känns det vissa stunder jätte konstigt.

Jag har börjat skriva en lista över saker jag ska ha med mig och bestämt mig för att bara ta med mig lilla bärbara datorn och lämna den stora bärbara hemma. Det är lättare, och mer värt, att köpa en skärm och ett tangentbord där, och koppla ihop med lilla bärbara, än att släpa med mig en halvkass dator bara för att den har större skärm.

Jag hade en tanke på att försöka rymma allt i en resväska men jag tror det kommer bli väldigt, väldigt svårt och nu när jag bara ska ha med mig lilla datorn så kommer jag bara ha en ryggsäck som handbagage, och ingen kabinväska som jag tänkte först,  så då kommer det nog funka med två resväskor ändå.

På ett sätt så finns det så mycket jag vill hinna med här hemma innan jag åker men samtidigt så vill jag bara att det ska gå hur fort som helst, att alla jobbiga "hejdå, ses om ett år" ska vara avklarade och att väskorna ska vara packade.

Det har varit en hel del tankar som snurrat i eftermiddag och ikväll men det är väl precis som det ska vara antar jag. Varför det är så mycket tankar just idag tror jag beror på att en av tjejerna som jag snackat med, som också ska till DC åker imorgon och om en vecka åker den andra. Det betyder att jag också åker väldigt snart!



Nu ska jag försöka få tankarna på annat håll, ska kolla på filmen Northern Lights som går på femman.