Jag misstänker jag har gjort bort ett av de jobbigaste "Hejdå, ses om ett år" - hejdå:en nu på morgonen. Alla är självklart jobbiga men vissa får tårarna att bränna bakom ögonlockan och klumpen i halsen känns extra mycket. Vill inte ens tänka på när jag ska säga hejdå till mamma, pappa och John, usch!

Samtidigt vet jag att jag kommer få uppleva så himla mycket kul och ett år är inte så himla länge och det går fort! Om jag tänker tillbaka och funderar över vad jag gjorde för ett år sen och vad som har hänt sen dess så är det nog inte så himla mycket.


Nu ska jag maila host-dad och sen ska jag ner på stan en sväng och fixa lite grejer inför ambasad-besöket, bland annat ta kort till visumet och fixa ett personbevis.