I'm out of here..
Stockholm Arlanda > London Heathrow > New York Newark
Nu åker jag snart till arlanda och nästa uppdatering kommer då jag är framme i New York, får se om det blir inatt (svensk tid) eller imorgon!
New york imorgon!
Det var verkligtn hur jobbigt som helst att säga hejdå till mams och lillebror idag och jag grät i princip från att jag vaknade tills jag och pappa satt oss i bilen och börjat åka - men det här ska gå bra, det har jag bestämt mig för.
Har snackat med en tjej som ska på samma orientation som mig och även kommer flyga samma plan. Vi lyckades få plats brevid varandra på planet till London och sen på planet till New York så sitter jag just bakom henne. Känns kul att ha sällskap hela vägen och sen till hotellet i New York också!
Jag antar att det kommer bli en lång dag imorgon, med tanke på tidsskillnaden, så jag ska försöka sova nu..
Väldigt overkligt och väldigt konstigt
Imorgon förmiddag måste jag förbi på iksu och skriva över mitt gymkort på brorsan, sen ska jag krama honom och mamma en massor, massor, massor innan jag och pappa åker.
Förresten har jag blivit med ny dator idag, min vita mini laptop valde att helt enkelt kasta in handduken, sluta fungera och strunta i resan till usa igår kväll. En oförutsedd och oönskad utgift men jag åker helt enkelt inte iväg utan att ha med mig en dator, sån är jag. Min nya är förresten en hel-svart packard bell med 11,6" skärm och normal stora tangenter och jag tror att vi kommer att komma bra överens..
Jag lyckades inte med målet att bara behöva ta med mig en väska utan det blev en jätte stor väska och sen en liten kabinväska men nu slipper jag oroa mig över att behöva betala övervikt på den stora i alla fall. Lättare att lyfta av bagagebandet blir den också.
Dagen och gårdagen innehöll alldeles för många super-jobbiga hejdån och jag är känslomässigt utmattad. Även fast jag är är så trött att jag mår illa så kan jag inte förstå hur jag ska kunna somna inatt..
Nu - te med min älskade mami.
"Ses om ett år middag"
Det är fullt upp mest hela tiden och ändå känns det som om jag har hur mycket tid som helst då jag bara funderar på allt..
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen börja förbereda inför kvällens "Ses om ett år middag". Haha, det hade ju varit kul att ha något fint på sig ikväll men jag vet inte hur jag ska lyckas med det när jag har alla favoritkläder nedpackade och inte har någon större lust att smutsa ner något jag ska ha med mig. Får försöka hitta något!
Trodde inte att det gick att känna så här många känslor på samma igång och inför kvällen så är jag överlycklig över att få träffa de flesta av de bästa. Samtidigt som det är så otroligt tungt att behöva säga hejdå. Men tills det är dags att säga hejdå så tänker jag bara vara glad och lycklig och ta en massa massa kort (okej, jag ska försöka ta en massa kort).
I've got some tickets
Har fått biljetterna nu och det känns väldigt skönt faktiskt. Allt blev lite mera verkligt också!
På måndag kommer jag åka, först från Stockholm till London och sen från London till New York. På fredag åker jag tåg från New York till DC och blir hämtad på tågstationen av hostdad. Fick mail av honom igår där det stog vilken tågstation jag skulle kliva av på och jag vet inte riktigt vart jag ska skriva upp det för att komma ihåg det.. Kommer vara framme i DC redan vid 11 och det känns jätte skönt att komma fram mitt i dagen istället för på kvällen.
Jag har så sjukt svårt att fokusera just nu och tankarna är så långt borta. Träna funkar bra, när kroppen och hjärnan måste arbeta tillsammans, men allt annat är hopplöst. Ikväll ska jag handla inför "Ses om ett år" middagen med tjejerna imorgon men jag kan inte ens fokusera och tänka ut någon mat. Har förresten ingen vidare matlust heller..
Som jag har skrivit så är det så många känslor på samma gång och det låter som om jag inte är glad över att åka dit men det är jag självklart, jag är hur glad som helst. Samtidigt så har jag verkligen insett hur mycket jag har här hemma som betyder så oerhört, ofattbart mycket - världens underbaraste familj och släkt och världens bästa kompisar!
Näe, dags för träning - axlar idag!
Flygbiljetter?
Åker alltså om 5 dagar och har varken fått flygbiljetterna eller flygtiderna än.. stabilt?
"Hejdå, ses om ett år"
Samtidigt vet jag att jag kommer få uppleva så himla mycket kul och ett år är inte så himla länge och det går fort! Om jag tänker tillbaka och funderar över vad jag gjorde för ett år sen och vad som har hänt sen dess så är det nog inte så himla mycket.
Nu ska jag maila host-dad och sen ska jag ner på stan en sväng och fixa lite grejer inför ambasad-besöket, bland annat ta kort till visumet och fixa ett personbevis.
Ett tjockt kuvert med massa info!
Idag fick jag ett super tjockt kuvert från STS och Interexchange med massor av roliga grejer i!
Med i kuvertet fanns...
...min hostfamilys application. Eftersom vi hade matchat redan så har jag aldrig sett den tidigare och det var kul att kolla igenom den även om det inte var så mycket nytt, jag visste det mesta sen innan men det är alltid kul att få läsa sånt där ändå!
... min Local Coordinatior's kontaktinformation och mer information om henne. Henne har jag också varit i kontakt med redan men som sagt, alltid kul att få veta mer!
...en massa papper som behövs inför ambassadbesöket och all information om det. Jag har bokat in det besöket till torsdag den 4e, så det blir en sväng ner till Stockholm nästa vecka.
...information om försäkringarna. Vad som ingår i bas-försäkringen och vad som ingår om man tecknar en plus-försäkring.
...lite information om au pair skolan i New York. Fick bland annat veta att au pair skolan hålls på hotellet The New Yorker som ligger mitt på Manhattan - hur tufft är inte det?!
...en "Travel ID button" som dom tycker att jag ska bära "as I travel from my home country to New York City.". Haha, lite skoj men den var en snygg blå-färg i alla fall!
... och en massa andra papper som jag inte hunnit sätta mig in i vad det är för något än.
You've got mail
Igår fick jag ett brev med posten från hostmum med ett urklippt tidningsreportage som handlade om området de bor i och jag fick också tre stycken stora kort på barnen som jag hängt upp på väggen här hemma!
Jag mailade igår och tackade och hade fått ett mail tillbaka som jag läste alldeles nyss och nu längtar jag ännu mer. Hon berättade att hon håller på att förbereda ett födelsedagskalas för en av tjejerna, som jag kommer hinna dit innan!
det närmar sig...
Allt är väldigt verkligt nu och jag börjar förstå att jag åker snart. Däremot så kan jag inte förstå att jag ska åka och att jag kommer vara borta från allt här hemma i ett år. Att jag kommer kalla något annat för hemma under ett års tid. Även om jag är 150 % säker på att jag vill och kommer åka så känns det vissa stunder jätte konstigt.
Jag har börjat skriva en lista över saker jag ska ha med mig och bestämt mig för att bara ta med mig lilla bärbara datorn och lämna den stora bärbara hemma. Det är lättare, och mer värt, att köpa en skärm och ett tangentbord där, och koppla ihop med lilla bärbara, än att släpa med mig en halvkass dator bara för att den har större skärm.
Jag hade en tanke på att försöka rymma allt i en resväska men jag tror det kommer bli väldigt, väldigt svårt och nu när jag bara ska ha med mig lilla datorn så kommer jag bara ha en ryggsäck som handbagage, och ingen kabinväska som jag tänkte först, så då kommer det nog funka med två resväskor ändå.
På ett sätt så finns det så mycket jag vill hinna med här hemma innan jag åker men samtidigt så vill jag bara att det ska gå hur fort som helst, att alla jobbiga "hejdå, ses om ett år" ska vara avklarade och att väskorna ska vara packade.
Det har varit en hel del tankar som snurrat i eftermiddag och ikväll men det är väl precis som det ska vara antar jag. Varför det är så mycket tankar just idag tror jag beror på att en av tjejerna som jag snackat med, som också ska till DC åker imorgon och om en vecka åker den andra. Det betyder att jag också åker väldigt snart!
Nu ska jag försöka få tankarna på annat håll, ska kolla på filmen Northern Lights som går på femman.
Trygghet
Det finns en hel del tankar, åsikter och historier om olika aupair organisationer men jag är väldigt glad att jag kommer åka via STS. Jag kommer åka med interexchange men via STS och kommunikationen mellan dem verkar fundera väldigt bra och jag känner mig hur trygg som helst.
Jag ringde dit nyss för att fråga en del grejer och fick jätte bra svar och hon som jag pratade med var verkligen väldigt hjälpsam och uppmuntrande. Det är klart allt tar lite längre tid och är lite svårare nu när många är på semester och det är inte det lättaste att få tag på folk men jag tycker det flyter på väldigt bra!
Det är inte alls mycket kvar nu på allt som måste göras men jag ska skriva ett personligt brev som hon på STS sa att jag skulle rikta direkt till min hostfamily och det kommer kännas lite konstigt eftersom jag redan håller rätt tät mailkontakt med hostmum men det är kanske kul för dom att läsa, vad vet jag!
Förberedelser och quality time med mamma
Jag försöker få bort den där hemska känslan i magen, som jag skrev om i förra inlägget, genom att tänka på att jag snart åker, för det är en bra sak - till skillnad från det som ger mig ont i magen.
Imorse var jag och tog första sprutan av tre som ingår när man ska vaccinera sig mot hepatit a och b, inte för att man måste vara vaccinerad mot det i usa utan mest för att det aldrig skadar att ha det vaccinet. Jag lär ju förhoppningsvis resa en del i framtiden och efter tredje sprutan, som ska tas om ett halvår, räcker vaccinet i 25 år.
Har haft en jätte mysig hel-dag med mamma och varit runt och fixat lite grejer och bara njutit av sällskapet. Jag var förbi på banken och bytte bankkort så jag har ett visa-kort (bättre än maestro utomlands) när jag är där borta, ifall något skulle hända som gör att jag behöver ha tillgång till mitt svenska bankkonto. Jag tog även kort till det internationella körkortet men det vart fel storlek på korten så det måste väl göras om antar jag, typiskt. Det blev lite shopping också, en sportbh som jag gått och varit sugen på i typ ett år, lite underkläder och trots att jag har köpförbud på allt annat än träningskläder och underkläder, tills jag åker, så blev det ett linne i en superfin blå färg från MQ också, och en tshirt, även den från MQ.
Imorgon så ska jag ringa lite samtal och skicka lite mail som måste skickas, känns som att det aldrig tar slut på saker som måste göras men snart är jag på väg!
14e juli - två månader kvar
Det är den 14e idag - alltså är det exakt två månader tills jag åker och det känns kul, och nervöst!
Jag har, som jag har skrivit, knappt varit nervös alls hittills men nu börjar det smyga sig på. En sån där konstigt pirrig känsla i magen som dyker upp så fort jag hör eller ser något som påminner om att jag snart ska åka. Jag funderar väldigt mycket på allt, men mest träningen - "hur det ska gå?", "vart jag kommer träna?". Det måste finnas ett bra gym med en stor avdelning fria vikter, sen måste det finnas pass - helst step, aerobic och spinning.
Jag är lite rädd också. Rädd för hur mycket jag kommer sakna mams, paps och lillebror men jag har varit ifrån dom länge förut och det gick bra och när jag väl kommit in i livet där borta så tror jag det kommer gå bra. Och som jag har skrivit till Anna (som kommer bo väldigt nära mig där borta) så kommer vi klara det hur bra som helst och vi kommer ha super kul! Sen kommer faktiskt min underbara familj och hälsar på mig där borta också vilket känns huuur kul som helst!
Imorgon klockan halv 12 har jag i alla fall min intervju och förhoppningsvis ringer min "kontakt" hos STS före det så jag får hjälp med det sista på ansökningarna. Känns lite knasigt att sitta med alla ansökningar fast jag redan har en familj. Men tydligen så måste man ändå ha en komplett ansökan ifall det skulle bli så att jag, av någon anledning, måste göra en rematch när jag är i USA - allt för att det ska gå så snabbt som möjligt för mig att hitta en ny familj när jag väl är där.
Med 61 dagar kvar till avresa har jag förresten satt upp ett förbud för mig själv gällande att köpa nya kläder. Jag får inte köpa några kläder innan jag åker, fast träningskläder och underkläder är undantag så det får jag köpa. En sak som jag vet att jag ska köpa är ett par mjukis-byxor och även om jag inte har just såna byxor när jag tränar så går dom ändå under träningskläder eftersom det är perfekta till-och-från-gymmet-byxor...
Näe, nog om USA och tillbaka till livet här hemma!
En ny kalender, igen!
Foto: personligalmanacka.se
Jag hakar på och beställer en kalender från personligalmanacka.se - precis som de blivande aupairerna Anna och Lisa också gjort! Hade redan sen tidigare funderat på att skaffa en ny kalender som skulle räcka under hela året i USA och jag hade helt glömt bort den där hemsidan och kom på det igen idag när jag såg att tjejerna hade skrivit om den.
Jag är hopplöst såld på kalendrar sedan tidigare och har haft fler än jag kan räkna och ofta så använder jag bara en och samma i ett par månader för att jag hittar en ny eller bestämmer mig för en "ny-start" för femtiofemte gången. (Det här gäller inte bara vanliga kalendrar utan även träningskalendrar och dagböcker...)
Hur som helst så har jag länge velat beställa en från personligalmanacka.se just för att man får designa den själv och kan lägga till små saker så att den passar just ens egna önskemål. I min nya så kommer jag ha med en liten ruta där man skriver in antal timmar man jobbat varje dag och även en ruta som gäller för hela veckan där man kan skriva in träning, fast det finns bara plats för 5 pass per vecka och mer än så tränar jag ju nu i alla fall. Fast å andra sidan så lär jag inte träna mer än 5 styrketräningspass i veckan när jag är där borta så den kanske får vara kvar...
Något nytt som dom har är att man kan lägga in födelsedagar och andra dagar att komma ihåg så de finns färdigtryckta i kalendern när man får den - hur bra är inte det liksom!
I övrigt så ska den vara ganska enkel med rätt många linjerade sidor i slutet där jag kan skriva upp alla småsaker jag måste komma ihåg (istället för att skriva upp det på 30 små papperslappar som kommer försvinna direkt) - allt från vilka dagar och tider tjejerna är på dagis, till vilka dagar och tider de har aktiviteter, till adresser till alla här hemma.
Nu blev det världens längsta inlägg om en sån enkel sak som en kalender men som sagt, jag och alla mina kalenderar, haha!
70 dagar kvar...
Idag är det 70 dagar kvar tills jag åker, jag längtar väldigt mycket och har börjat (okej, fortsatt...) oroa mig för packningen.
Ska jag vara ärlig så är det packningen som oroar mig mest, vilket är väldigt skönt då det måste betyda att jag är rätt relaxed när det gäller allt annat!
Jag förstår inte riktigt hur jag ska få plats med allt och egentligen vill jag inte ha med mig speciellt mycket eftersom jag vet att jag kommer köpa massor av kläder, smink, väskor och skor där borta. Satt och pratade med mamma om packningen tidigare idag och det känns som om det är dags att börja skriva en lista på allt som måste göras (tillexempel klacka om mina svarta pumps) så jag inte kommer på allt det kvällen innan jag åker.
Hur som helst så har jag i alla fall bestämt mig för att inte ta med mig mina utomhus löparskor utan köpa nya när jag kommer dit, jag behöver ändå ett par nya. Täckbyxor ska jag nog inte heller ta med mig utan jag köper ett par billiga där borta istället. Vinterjackan tror jag dock att jag tar med mig, inte den stora fjällräven-jackan dock utan den kortare peak-jackan, för det känns onödigt att lägga en massa pengar på en ny vinterjacka när jag har en som jag gillar väldigt mycket.
Vanliga kläder är lättare, jag tänker bara ta med mig dom kläderna jag tycker bäst om och använder mest. Träningskläder är ännu lättare då jag tar med mig allt jag har, vilket inte är sådär super mycket men verkligen bara kläder jag trivs i och tycker om!
Ja, såhär går alltså tankarna i mitt huvud. Det är 70 dagar kvar och fördelar vägs mot nackdelar och jag tänker på vinterkläder i juli...
nedräkningen har börjat...
Känslan av att äntligen ha ett datum är underbar men samtidigt som det är så svårt att förstå - det kommer verkligen att bli av, det är på riktigt!
Den 14 september åker jag till New York och den 18 september åker jag vidare till D.C.
Förmedlings-strul...
För att sammanfatta allt kort så hittade jag min hostfamily, av en ren slump, utan att först ha kontaktat någon organisation. När vi hade bestämt oss för att jag skulle komma till just dom så fick jag en adress till den organisation de använt sig av tidigare när de haft aupairer. På organisationens hemsida så stod det att organisationen arbetar med olika förmedlingar beroende på vilket land man bor i så jag fyllde i en intresseanmälan och fick ett par dagar senare ett mail där det stod vilken svensk förmedling jag skulle vända mig till. När jag skulle kolla in den svenska förmedlingens hemsida och kontakta dem så visar det sig att den är nedlagd och idag när jag försökte ringa till dem istället så är telefonnummret taget ur tjänst och det finns ingen hänvisning. Detta tolkar jag som att den förmedlingen lagt ner sin verksamhet...
Hur som helst så mailade jag till hostmum och berättade hur det låg till och att jag tänkte ringa till den amerikanska organisationen och höra mig för hur jag skulle göra men hon skrev att hon ringa och höra med den person från den amerikanska organisationen, som de haft kontakt med tidigare, hur vi skulle gå vidare och sedan höra av sig till mig.
Det känns så himla bra att hon tog tag i det, absolut inte för att jag hade haft några som helst problem att ringa själv, utan mer för att det verkligen visar på engagemang från deras sida! Inte för att jag någonsin tvivlat på det men det känns tryggt att verkligen få bekräftat att dem verkligen hjälper till på alla sätt.
Det är tur i alla fall att vi har så pass "mycket" tid på oss att ordna det här på något sätt och fortsättning följer...
Fick mail av hostmum tidigare ikväll och hon hade ringt till organisationen i USA och de hade sagt att jag skulle höra av mig och berätta vilken förmedling jag fått tips om först och sen skulle jag få adressen till en annan förmedling. Jag vill att det här ska gå fort så jag ringde till kontoret i USA och pratade med en jätte trevlig kvinna som lovade att maila adresserna till två andra förmedlingar, en i sverige och en i england.
Jag har fått mailet nu så imorgon ska jag kontakta den svenska förmedligen så jag kan komma igång med ansökningen, vet att det kan ta en hel del tid! Ska maila hostmum nu på en gång också så dom vet att det går framåt igen...
because I'm going to D.C baby...
Den senaste månaden har varit rätt... omtumlande? Jag hittar liksom inte ett enstaka ord som ensamt kan beskriva den senaste månaden!
Ett par dagar efter att jag senast skrev så fick jag bekräftat att jag åker till Washington D.C i början av september och blir där minst ett år. Äntligen, äntligen så ska jag åka iväg på den här aupair resan som jag drömt om i så galet många år! Det känns fortfarande så himla overkligt och jag även om det knappt går en timme utan att jag tänker på det så kan jag inte förstå att jag befinner mig på andra sidan atlanten om 3 månader och lever ett helt annorlunda liv jämfört med det jag lever idag...
Jag kommer inte att bo i centrala D.C utan i ett område som ligger cirka 20-30 minuter, med tunnelbana, utanför centrum. Min host-family verkar helt underbara och familjen består av mamma, pappa och 3 barn, två tjejer och en kille. Alla barnen är under 4 år vilket känns bra eftersom jag har mest erfarenhet av barn i den åldern från min långa, långa praktik på dagiset för några år sen.
Än så länge har jag inget exakt datum då jag åker men familjen vill att jag kommer i början av september, kring den 8e. Detta för att jag ska hinna träffa deras nuvarande aupair så hon kan visa mig runt, presentera mig för sina kompisar och så - det känns jätte bra för min del att jag hinner träffa henne innan hon åker!
Förresten har jag träffat en tjej via facebook som kommer bo i samma område som mig och vi kommer förhoppningsvis bo rätt nära varandra också. Vi har hunnit snackat en del på msn och det känns jätte kul, speciellt eftersom vi kommer dit nästan samtidigt, hon åker dit ca 2 veckor innan mig. Vi har redan hunnit tagga shopping, träning och en massa bio!
Jag försökter ta vara på all tid här hemma tillsammans med alla dom bästa fram tills jag åker - samtidigt som jag försöker att inte tänka alldeles för mycket på hur snart jag faktiskt åker även om jag super taggad...
...och förresten, jag tror verkligen att det kommer bli as bra, eller rättare sagt - det ska bli as bra för det har jag bestämt!
