...
that could make us cold...
Känslor i två-pack
And everything it would come to me"
- J. Mraz
Alla känslor verkar komma i två-pack just nu, en bra och en mindre bra.
Let's pretend that I don't care
Just nu finns det en enda liten grej som påverkar hela mitt humör och hur jag mår ikväll...
Let's pretend it's easy and it will be a lot easier - det har sällan stämt så bra som det gör nu men det är inte så lätt att låtsas alla gånger men jag jobbar på det...
Får ont i magen av att tänka på det. Och Anna är underbar, som vanligt...
"Its like wishing for rain as i stand in the desert"
up's and down's
Gårdagkvällen bjöd på utgång med Bea och det blev en väldigt rolig kväll!
Idag däremot känner jag mig lost. Jag håller på explodera av alla känslor och tankar och jag skulle behöva en ordentlig urladdning. Men det är som att dörren in till rummet där alla tankar och känslor finns är låst så jag inte kan öppna den och tömma rummet. Jag funderar över hur saker och ting blivit som dom är, vad som bara är rykten och vad som är verklighet, hur saker och ting kommer lösa sig (för allt löser sig, det är bara en fråga om hur) och vad som kommer.
Skulle bli tokig om jag satt med alla tankar för mig själv men som tur är ska jag till Malin och förhoppningsvis har hon en nyckel till det låsta rummet. En tillfällig down-dag har väl alla, right...?! Ska börja dra mig nu men först byta om till mjukisbyxor - ja, det är på den nivån idag...
come what may...
all this indecision
all this independent strength
still we've got our hearts on save
we've got our hearts on save
- gavin degraw
Stella 14 år...
Jag satt nyss och kollade i genom en massa gamla bilder och hittade den här, den togs 2002, alltså var jag 14 år. Idag är jag en helt annan person än jag var år 2002, vilket är rätt logiskt eftersom det är sju år sedan (oh my vad tiden går fort...). Men även om jag idag är trygg i mig själv och så vidare så kan jag fortfarande känns mig som 14 år ibland, lika osäker. Det är inte speciellt vanligt att jag känner mig så osäker men det händer ett par gånger per år och senast idag slog det mig när jag satt i bilen och tänkte att jag lika gärna kunnat vara 14 som snart 21 med tanke på hur jag satt och funderade kring en grej. Jag kan knappast va ensam om att känna så och växer sånt bort egentligen?