Jag tog en paus från spanskaplugget och åt en sen lunch och kollade igenom massa bilder från förrförra sommaren och såg en bild på mig själv när jag hade väldigt röd-brunt hår och fy vad tufft det var. Blev sugen på att testa den färgen igen men lika snabbt insåg jag vilket katastrofalt projekt det skulle kunna bli med tanke på att jag senast i lördags färgade håret svart. Dock skulle det va typiskt mig att försöka sig på någon hemmafärgning som själklart skulle sluta med att jag ångrade mig så jag ska hålla mig borta från allt sånt! 

Även om jag trivs väldigt bra i mörk-mörkbrunt och svart så tror jag mitt hår skulle se betydligt mer livfullt ut om jag hade brunt hår och ljusare slingor, inte tydliga slingor utan såna som blandar sig mer håret så man inte ser att det är slingor.

Jag färgade håret första gången när jag var 8 och sedan dess har det rullat på och genom åren har jag haft allt från platinablondt (det var faktiskt riktigt snyggt!) till väldigt röd-brunt till, som nu, kolsvart. Jag har varit mer eller mindre nöjd med det mesta fast det finns en färg jag aldrig skulle få till nu som jag hade för 2 ½ år sedan, direkt efter att jag hade haft jätte blondt, som var super fin. Det var en ljus guldbrun färg som jag trivdes super bra i tills utväxten kom och jag blev för lat för att underhålla färgen, jag kan lova att jag ångrat mig många gånger!

Jag skulle nog behöva klippa mig snart, det är så länge sen att jag inte ens minns när jag gjorde det sist men jag misstänker att det var i början av hösten. Mitt hår mår nog ganska bra för tillfället med tanke på att jag inte har en massa kluvna hårtoppar och det växer som ogräs, vilket jag absolut inte ser som något negativt! Jag flyttar hela tiden fram gränsen hur långt hår jag vill ha och just nu så säger jag en decimeter till sen får det va nog men vi får väl se om en decimeter om jag nöjer mig så eller låter det fortsätta växa.

Nu ska jag lämna hårsnacket och jakten på den perfekta hårfärgen och fortsätta med spanskan!